Instant Opinion: Trump vs Thunberg 'the battle of our age'
Din guide till de bästa spalterna och kommentarerna torsdag 23 januari
Veckans dagliga sammanfattning belyser de fem bästa åsiktsartiklarna från hela brittiska och internationella medier, med utdrag från varje.
1. David Aaronovitch i The Times
på politiska stammar
Trump v Thunberg är vår tids kamp
Inte sedan Stalins och hans pseudobiolog Lysenkos dagar har vetenskapen varit ideologiskt driven: virus, resistenta bakterier, smältande inlandsisar, utmaningen med massiva tekniska förändringar är vanliga problem med vanliga (om komplexa) lösningar. Ändå behandlas allt mer som om det vore en fråga för partipolitiska stridigheter. Vi hittar vårt läger, lokaliserar vår stam och ger oss i kast med ömsesidig förstärkning. Ledarna för stammarna får sina positioner genom att tala om för sina åhörare hur mycket, väldigt rätt de har och hur mycket, väldigt fel de andra har.
2. Sherelle Jacobs i The Daily Telegraph
om klimatextremister
Davos undergångsförbrytare förebådar en ny mörk tidsålder för klimatvetenskapen
När gick den västerländska civilisationen in i denna nya mörka tidsålder? De läskiga scenerna av Gretas mekaniska protester i Davos ger en ledtråd. Managerialism, en ideologi som har fyllt det vakuum som skapats av kommunismens kollaps och efter sjuttiotalets besvikelse över marknadskapitalismen, infekterar varje hörn av samhället. Tvisten är att den för sin överlevnad förlitar sig på det flagranta förnekandet av den kaotiska komplexitet som den livnär sig på. Den anser att alla problem (som alla företag) delar fler likheter än skillnader, och kan därför lösas genom generiska, optimerade processer. På så sätt reducerar aktivister som Greta klimatförändringen till en tydligt diagnostiserad sjukdom som kan behandlas genom att hålla exakta deadlines, medan vi andra betalar räkningen. Och därmed vägrar våra eliter – som delar samma arroganta övertygelse att vi har all expertis för att ta itu med jordens krångligheter – galet att erkänna allt som ställer till att tvivla på etablerade 'fakta'. Tyvärr, tills eran av managerialism faller in i sig själv, har vi förmodligen fastnat.
3. Suzanne Moore i The Guardian
om att slå Boris Johnson
Vänsterns högsta prioritet: känna din fiende
Boris Johnson är en kameleont, och modern konservatism är opportunism som presenteras som modernisering: den har en förmåga att smälta samman väldigt olika åsikter och anpassa sig. Denna nya Tory-hegemoni är inte en repris av Thatcherism eller Cameronism, även om den har absorberat dessa saker. Vänsterns svar att det helt enkelt är en regummering är en förolämpning mot väljarnas intelligens. Det är också en vägran att ta itu med nuet. Att skrika om åtstramningar och nyliberalism kändes kanske rättfärdigt, men det var aldrig politik.
4. Janan Ganesh i Financial Times
på att hitta den politiska sweetspot
Amerika väntar fortfarande på en sann populist
I en omtalad tid av populism har USA ingen sann populist. Ingen politiker med nationell inflytande står för både de ekonomiska och kulturella sidorna av trosbekännelsen. Herr Trump gjorde det, mer eller mindre, i sin kampanj 2016, men då – bortsett från tullar – styrdes som en republikansk utbudssida. Sanders kom också nära en balanserad populism innan han mildrade invandringen. Varje man intuerade den blandning av politik som amerikanerna ville ha och beslutade att inte ge dem den. Detsamma kan sägas om mycket av den politiska klassen. Marginalväljaren tycks längta efter universell sjukvård och högre skatter på de rika, men också snävare gränser och mindre kärv identitetspolitik. Det där 'men' är naturligtvis ett förtal, eftersom det inte finns någon teoretisk konflikt här. Det hela ger en sammanhängande tro på social sammanhållning under paternalistiskt styre. En europé skulle erkänna det som kristdemokrati eller en nationstoryism eller till och med gaullism, men det är bara politiken i mitten av 1900-talets Amerika, när invandringen var låg och välfärdsstaten utfylld.
5. Jan-Werner Muller i The New York Times
på vänster och höger politik
Sluta jämföra Bernie med Trump. Det är löjligt
Det är hög tid att dra tillbaka hästskoteorin enligt vilken extremer av höger och vänster alltid måste mötas någonstans, så att den enda räddningen från 'politiska sociopater' ligger hos mitten. Konventionell visdom säger att populister kritiserar eliter. Under de senaste åren, med framväxten av populister runt om i världen, finns det också en misstanke om att de utgör ett systematiskt hot mot den liberala demokratin som sådan. Men det är fel att helt enkelt sätta likhetstecken mellan populism och att vara ’anti-etablissemang’. När allt kommer omkring kommer vilken gammal samhällsvetenskaplig lärobok som helst att säga att att hålla ett kritiskt öga på de mäktiga faktiskt är ett kännetecken för att vara en god demokratisk medborgare, och inget särskilt populistiskt.
––––––––––––––––––––––––––––––– För en veckovis sammanfattning av de bästa artiklarna och kolumnerna från Storbritannien och utomlands, prova The Week magazine. Starta din provprenumeration idag –––––––––––––––––––––––––––––––
