Rap-fans av Crystal Palace återuppväcker FA-cuplåten
Rapparen Doc Brown och Yannick Bolasies kusin Fearless tar med sig cupsången sparkande och skrikande in i 2000-talet

Under de 26 år som gått sedan Crystal Palace senast dök upp i FA-cupfinalen har fotbollen förändrats dramatiskt. Men Palace-supportrar har gjort en samlad ansträngning för att vrida tillbaka klockan genom att återuppliva konceptet med cupfinallåten inför deras FA-cupfinaluppgörelse med Manchester United på Wembley i morgon.
Från 1970-talet till 1990-talet var cupfinalsången något av en institution. Det tjänade till att punktera stoltheten hos spelarna på väg till Wembley som tvingades delta i en vanligen skrämmande sång med sina lagkamrater och sedan råna för kamerorna på Top of the Pops och andra TV-program under veckorna fram till slutlig.
Genren skapade några klassiker, bland dem Palaces 1990-satsning Glad All Over, en cover på Dave Clark Five-låten.
Sådant tomfoolery föll i onåd på 1990-talet, ett offer för fotbollens nyfunna självvikt under Premier League-eran och överdrifterna från Baddiel och Skinner, vars Three Lions-behemoth effektivt dödade genren.
Men det ständigt omoderna Palace bryr sig inte om fotbollskonventionen och rapparen, komikern och Eagles-fansen Doc Brown med hjälp av kollegan MC Verb T kan ha spelat in den bästa fotbollslåten sedan Black Grapes härligt oslagna Euro 96-hymn, Englands Irie.
Banan, Glad All Over Again, hyllar Palaces förmåga att slå lag med bara '25 procents besittning' och Andy Grays prestationer ('inte han, den coola svarta'). [[{'type':'media','view_mode':'content_original','fid':'95136','attributes':{'class':'media-image'}}]]
Det är en 'absolut melodi', enligt The Sun's Drömlag webbplats och får även tummen upp från broadcaster Talksport .
Men Doc Brown är inte ensam. För att inte bli överträffad har kusin till Palace-yttern Yannick Bolasie, rapparen Fearless, också släppt en låt – Red'n'Blue Army – som representerar vad Väktaren kallar 'ett mer samtida ljud'.
Men hur matchar de två moderna Palace-låtarna mot några av 1900-talets klassiker?